Hur håller man sig inspirerad under en hel turné?

Markus: Det är inte svårt, det är en ny publik varje kväll. Problemet är när man har sex timmar innan spelningen att slå ihjäl. Det är ju tråkigt.



Men hur hypar man upp sig inför en spelning efter de här sex timmarna av tristess?

Markus: Man tar väl en kopp kaffe, gör tjugo armhävningar, funderar på något någon snäll människa har sagt någon gång, tror att man duger och sedan går upp och spelar.

I en av våra stora dagstidningar står det att du Markus låter som "en redan upprörd operabög som dessutom råkat sätta sig på ett häftstift" (DN 14/1). Tar man åt sig av sådant man läser i tidningar?

Markus: Men jag är nog en upprörd operabög. (skratt) Så det var ju målande och vackert. Det påverkar ju inte min bild av mig själv och sådär.

Men hur är det med recensioner och sådant där?

Markus: Vad som är viktigt när man ska bli bedömd, och det blir man ju när man håller på med musik och sådär, är att man har en tydlig åsikt kring vad man själv gillar. Alla har ju individuella åsikter och folk kommer tycka olika. Det enda som är frustrerande är att man bildar sig åsikter av det man läser, och det är ju trist om dom inte ens har fattat grejen.

Kan man omvärdera en skiva i efterhand, när man läst recensionerna?

Markus: Nej, absolut inte för egen del. Det är klart, om det är någon man ser upp till som ger konstruktiv kritik.

Er drömspelning, var skulle den äga rum, och vilka skulle vara förband?

David: Inget förband.

Markus: Nej, inget förband, eller någon person med laptop som står i ett hörn. (skratt)
Typ någon man är kär i som man vill ha med på turnén, det är ju det perfekta. Typ i Brasilien på en sjukt stor arena och jättevarmt. Så får man vara där två månader innan och hänga med Maradona och Fidel Castro och röka cigarr. Sedan gör vi konserten som kommer sluta med att ingen mer vill höra av oss.

Så ni blir landsförvisade?

Markus: (skratt) Ja, men något sådant så vi slipper befatta oss med paparazzis och sådant. Det är ett drömscenario. Ett annat drömscenario är ju Kafé De Luxe med fyra dagars varsel. (skratt)

David: Nej, men det är skitkul att vara här.

Hur är det, får bassisten alla brudar?

(skratt)

Markus: Ja, det stämmer.

David: Fast han är grymt svårflörtad. Det kommer fram tjejer och pussar han på kinden, och han bara; nej jag ska bara.....

Har era mammor svarat på frågan ni ställer i och med nya skivan? ("Mother, Am I Good Looking")

Markus: Alltså, mamma svarade ju redan när jag var fjorton. Svaret var, nej du är inte snygg, du är speciell.

David: Jag kanske vågar fråga snart...

Ni har varit i Växjö tidigare...

David: Ja, vi har spelat här en gång tidigare.

Jag såg er på Campus för ett par år sedan.

Markus: Ja, den där rabatten var ju inte okej alltså... (skratt). Och hundra meter bort ligger några bakfulla teknikstudenter...

Något ni vill tillägga?

Markus: Nej, allt är sagt.

Jag håller nog inte riktigt med Markus där, jag tror långt ifrån allt är sagt från Laakso-lägret, men å andra sidan är det svårt att komma med världsomvälvande visdomsord på fastande mage. Men ändå är det hungern i Laaksos popmusik som håller indie-sverige intressant. Sverige är snart erövrat, världen nästa!

Intervju: Andreas Johansson

 Föregående sida

---