Att de flesta låttexter är värdelösa är ett faktum och något som kommer avhandlas i ett senare blogginlägg. Men idag är vädret lite för fint för att man ska sätta sig och skriva inlägg av den längd som ett sådant ämne kräver. Därför tänkte jag istället ta upp ett sätt att råda bot på detta problem, att helt enkelt lyssna på musik där man inte förstår vad som sjungs. Att slippa höra tarvliga försök till djup poesi och istället kunna njuta av ordens melodi fullt ut är helt fantastiskt.
Franska sägs ju vara kärlekens språk och eftersom det även sägs att ?det finns för många sånger om kärlek? så passar dessa två varandra som handen i handsken. Att frankrike har europas snyggaste invånare gör inte saken sämre direkt. Frankrike är ju intimt förknippat med finkultur i alla dess former men jag vill passa på att lyfta fram två andra betydligt mer underskattade språk, tyska och portugisiska. Någon portugisisk musik har jag aldrig hört men det finns en del att hämta i Brasilien, och då pratar jag inte bara om fotboll. Portugisiska låter ungefär som spanska men lite hårdare och inte lika fånigt och istället för jobbiga Inniestavibbar ger det en behaglig känsla. Tyskan får väl ses som franskans motsats vad gäller rykte och det är inte oförtjänt. Men syntharna i Welle: Erdball lyckas skapa magi med det som brukar kallas världens fulaste språk, och det om något är en bedrift!
Stäng av Lasse Winnerbäck, Håkan Hellström och alla andra låtsassvåra gubbar och ge er istället in i ovetandets sköna värld! Som hjälp på traven bjuder jag för första gången på en spotifylista med några personliga favoriter.
http://open.spotify.com/user/bdkatt/playlist/0WYQ4lJ1jYo4mzsrfQNVhJ
