Nu har jag gästbloggat hos Emil i en månad och jag tycker det gått bra hittills om jag får säga det själv men i veckan drabbades jag utav alla "författares" skräck, fullständig idétorka. Vad skulle jag skriva om? Inget kändes tillräckligt intressant eller tillräckligt lätt att ljuga ihop något om. Men så en dag när jag gick till jobbet i strålande solsken och med Isley Brothers i hörlurarna slog det mig, sommarmusik är ett givet krönikeämne!
Det som enligt mig definierar sommarmusik är det typiska drivet och känslan av att ingenting är omöjligt. Låtarna ska fungera att dansa till men de ska inte vara några utpräglade danslåtar utan mer att man kan chilla till dem med ett tetra rosé i en park och få en lugn men dansant känsla. Det är inte bara den dansanta känslan som är viktig utan även den redan nämnda känslan att ingenting är omöjligt. Glad och men sorgsen, nere men på väg upp, känslan finns i all bra sommarmusik men det är svårt att sätta fingret på vad det är som ger just den där känslan så istället för att försöka förklara rekommenderar jag att ni går till närmsta park och korkar upp vinet så ni kan ta reda på det själva. Soundtracket hittar du nedanför.
