knarrholmen
Nu är sommaren här för den första festivalen är avklarad! Att festivaloskulden ryker är ett säkrare sommartecken än alla blåsippor i världen. Men apropå oskulder, vem kommer på att sätta 20-års gräns på en festival? Nog för att man brukar störa sig på alla 16-åringar som har sin tredje fylla, inte för veckan utan totalt, men de bidrar till att dra upp stämningen mer än vad man kan ana.
Hade detta varit en blogg om hipstermustascher hade jag kunnat skriva två doktorsavhandlingar men nu är det ju en musikblogg så jag nöjer mig mer en kortare genomgång av helgens spelningar. Betygen sätts i den internationellt erkända skalan BD-katter och går från 1-5.
Hunt (1 BD-katt)
Om ni tänker er postrock utan det vackra och storslagna blandat med mangelrock utan det ösiga så har ni en perfekt bild av Hunt. Lät ungefär som när mitt gamla punkband var för trötta för att repa och bara jammade på två ackord i en timme. Det var roligt att spela men till skillnad från Hunt så insåg vi att det lät skit. De kanske hade kunnat få en svag två om de inte haft låttitlar som "ashes of the secret heart".. Såg dem bara i väntan på annat men det var ändå en bortkastad halvtimma. Katastrof naturligtvis!
Palpitation (3 BD-katter)
Palpitation är två tjejer med lika många gitarrer som backas upp av en trogen trummaskin. De har bra känsla för melodier och en del riktigt bra låtar men med den sättningen de har blir låtarna lätt väldigt begränsade. Spelningen pendlar mellan briljant och småtråkig så de landar på en stark och stabil trea.
jj (4 BD-katter)
Om det är ett band som passar att spela i en solnedgång på en skärgårdsö så är det jj. Deras luftiga och finstämda men ändå ganska dansanta låtar blev en perfekt avslutning på festivalen. Det känns lite som musik Leonard Cohen hade kunnat skriva efter en natt på houseklubb. Att man dessutom hade Zlatancollage som backdrop gjorde det så klart inte sämre. Låtarna med bara akustisk gitarr var väl inte klockrena men när de öste på med syntarna vägde det upp mer än väl.
Jag såg även Anna Järvinen och The Naima Train som båda var mycket bra men då jag sov större delen av Annas spelning (no offense) och Naima Train är en kompis till mig känns det oetiskt att sätta betyg, men jag kan rekommendera båda!
